tisdag

senaste dagarna har jag haft så sjukt mycket att tänka på,
och har tänkt skriva av mig flera gånger men har aldrig kännt för det.
som ni alla kanske vet har jag inte mått så bra,
och det gör jag fortfarande inte,
nu är det ungefär som i början, när det var som tuffast.
saker och ting rullar på som om allt vore som vanligt,
men det är inte som vanligt, inte för oss, långt ifrån.
tror inte jag riktigt tillåter mig själv att må bra,
för jag tycker det är fel..
jag drömmer jättekonstiga saker,
och när jag vaknar vet jag inte om det har hänt eller om jag drömt.

idag har jag, carro, malin och anna präst som vi då kallar henne,
varit och kollat på en kista, hur det ser ut inuti och sådär.
vi har pratat om begravning och hur vi mår, hur vi tänker osv.
tog en glass på fräckas uteservering,
och att sitta där och gråta var ju inte det roligaste.
men hur går det att låta bli när man pratar om det?
så det var ju bara på med glajjerna och hoppas att ingen märkte något.
ungefär som jag gör varje morgon,
sätter på att glatt ansikte som egentligen inte finns där,
tar mig igenom varje dag, sakta men säkert,
kommer hem och tar av mig det.
det är nog det som är skönast med att vara hemma,
att slippa låtsas.
idag när jag kom hem ringde sis och frågade om jag ville följa med ut och gå,
med henne och malin, och det ville jag.
gick också hem till natta,
sen till Bojana som är hemma nu, hälsade på henne och lilla bäbisen.
stötte också på någon som väldigt ofta lyckas få mig på gott humör,
och så var det även idag, kan ju säga att ja log resten av vägen.
ibland är även dethär väldigt jobbigt,
men för det mesta får du mig att må så bra, och det tackar jag för.
du får mig att le, även när jag mår som sämst.

imorgon är det praktik,
tror jag har fixat en plats hos min faster, och jag hoppas det blir bra.
torsdag skola, sen minnesstund.
fredag är det begravning..
och jag är så jävla rädd för hur det kommer gå,
rädd för att jag ska slippa ur eller något liknande.
det kommer va sjukt hemskt, men också väldigt fint.
efteråt ska vi antagligen gå och fika.

malin och carro, ni är så jävla bra!
jag älskar er verkligen.

och nu har klockan blivit för mycket,
dags att sova.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback