-

Jag bara måste skriva ett inlägg om tanter.

Det finns två versioner av tanter, ena är jämt tjuriga och hatar dagens ungdom och älskar sin egna generation, andra är alltid söta och trevliga och är jättetacksamma för att man reser sig upp på bussen och erbjuder dom sin plats. Jag ÄLSKAR trevliga tanter. Här om dagen var det en tant som fastnat med sin rulator i snön, och jag hjälpte henne självklart att komma loss. Hon tacka mig typ 5 gånger och var överlycklig för att jag inte bara passera. Överkänslig som jag är började jag nästan gråta för jag tyckte hon var så söt. Jag vet, jag är en tönt. Och när jag ser tanter/gubbar som går själva på stan tycker jag synd om dom och kan tänka på just den tanten eller gubben i flera dagar, även fast hon/han kanske var världens lyckligaste. När jag hade praktik på monki kom det in en tant och fråga efter regnjackor, hon skulle ut och resa och behövde en regnjacka hon fick plats med i väskan. Vi hade inga regnjackor, och när jag sa det kände jag mig som världens elakaste människa. Jag tänkte på henne i två veckor sen. Två veckor. Jag hoppas innerligt att hon hittade sin regnjacka. Och i måndags kom det in en gubbe med rulator på jack & jones, han kollade på en t-shirt och frågade vad den kosta, och när jag svarade att den kosta 200 kronor tyckte han att det va jättedyrt. "För dendär lilla?". SÅ SÖT!!! Gulliga tanter och gubbar är det bästa som finns. Jag önskar att alla dom har barn/barnbarn som verkligen bryr sig om dom, kommer och hälsar på och har med sig te och kakor. Att dom inte är ensamna. Om jag kunde skulle jag vara allas barnbarn, men jag har mina egna mor/farföräldrar. Jag och sis brukar åka till mormor och fika, hjälpa henne med datorn (vilket egentligen är ganska onödigt för nästa gång vi kommer har hon glömt bort vad vi lärt henne), och berätta för henne hur mycket vi tycker om att hälsa på. Världens bästa mormor. Vi är lite sämre på att hälsa på farmor och farfar, men dom har iallafall varandra, mormor är ensam.
Jag älskar dom!

Sen har vi dom tjuriga/otacksamma tanterna och gubbarna. Dom kan jag störa mig på som fan, vad är det för mening med att gå runt och va arg hela tiden? Att gå runt och hata ungdomarna bara för att deras egen ungdom är förbi? Vissa kanske har sina anledningar, deras barnbarn kanske inte bryr sig om dom, och det är hemskt. Det får mig att må dåligt. Men annars, sluta sura! Dumma er. Va söta och snälla istället.

Så, nu vet ni hur jag känner för dethär. Nu kommer Carro vilken sekund som helst så jag måste sätta på kaffe. Hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback